Kult

Only Children Left Alive

Vi var bara barn. Det var sent på 70-talet. -79 tror jag. Vi kände varandra för att vi alla bodde i ett gäng hyreshus som satt ihop och delade en gemensam innergård i Haga. De flesta av oss bara 5-6 år gamla. Ryktet var att en av hyresgästerna tröttnat på att uteliggare tog sig in på gården på nätterna för att rota i soporna och sova där. Trots hyresvärdens förbud om husdjur så skulle någon ha skaffat en hund. För att skrämma bort uteliggarna, och det måste ju att fungerat, för ingen hade ju rotat i soporna på flera veckor, och inga kartonger hittades längre under paviljongens tak eller under eken där de brukade sova förr.

Men vi var ju bara barn, och vi var nyfikna. Var hade de hunden på dagarna? Det måste ju vara i den gamla trappuppgången som inte användes längre efter de byggde ut grannlägenheterna, eller i hålet under eken. Eller det gamla Soprummet som branden var i, det användes ju inte längre.

Vi var bara barn. Men vi var nyfikna. Så vi letade. Och vi hittade någonting. Något som blev början på ett äventyr. Ett hemskt sådant. Och så träffade vi Konstapel Gabriel, Kommissarie Melek och lärde känna Morrison.

Det var en sommar vi aldrig glömde, kanske för att vi aldrig helt lämnade den…

 

Herr Feiffs förening för främjandet av spel, rusdryck, tobak och videogram